Fokus på det viktiga – barnen

Nu rasar debatten om Svea Hovrätts dom där en pappa gavs ensam vårdnad om barnen trots att han blivit dömd för misshandel av dem. Domstolen ansåg det vara en mindre viktig risk att pappan skulle slå barnen igen än att mamman inte skulle göra tillräckligt för att motivera barnen att umgås med sin pappa.

Det är många som har åsikter om det här och det är uppenbart att de flesta, inte minst de som står bakom domen, varken har erfarenhet eller kunskap om våld i nära relationer. 

Patriarkala strukturer

För det första behöver det påpekas att detta är en del av en patriarkal problematik där kvinnor och barn generellt är underordnade männen. Statistiken visar dessutom att det i huvudsak är män som ägnar sig åt våld både utanför och inom hemmet. Av anmälda fall av barnmisshandel står pappor som misstänkta för 2/3 av fallen enligt BRÅ (brottsförebyggande rådets) statistik. Papparättsrörelsen har lobbat hårt för sin PAS teori som har resulterat i att mammor blir rekommenderade av sina advokater att inte yppa ordet våld eftersom de då sannolikt förlorar vårdnaden om barnen.

Barnmisshandel

Att bli fälld för barnmisshandel är ovanligt, mycket på grund av brister i lagstiftningen. Enligt en kartläggning som BRÅ presenterat leder knappt 8 procent av anmälda fall av barnmisshandel till lagföring och endast 2 procent till fängelsestraff. I det nu omdebatterade fallet finns det trots detta en dom och domstolen kunde med lagstöd ha valt att besluta att barnen skulle stanna hos sin mamma. Föräldrabalken 6 kap 2§ säger att ”barnets bästa” skall vara avgörande och att det inte ska finnas ”risk” för att barnet utsätts för övergrepp eller far illa. Att en man har utövat våld tidigare är en 100% risk för att han gör det igen, det vet alla som har levt tillsammans med en misshandlare.

Misshandlare är manipulativa

Offer vittnar ofta om hur misshandlare har en ”Dr Jekyll and Mr Hyde” personlighet. Den dåliga sidan visar de sällan utåt. Tvärtom är de duktiga på att vara trevliga, talföra och charmiga inför publik. För en sanningsenlig bild bör barnen alltid höras. Somliga hävdar att barn ljuger om våld men forskning visar på att de snarare håller tillbaka och inte berättar, detta konstaterar bland annat Barnombudsmannen i rapporten: När tryggheten står på spel.

Barnen som vapen

Den som misshandlar sina barns mamma misshandlar även sina barn, oavsett det är direkt eller indirekt. Ett vanligt scenario när kvinnan opponerar sig mot misshandeln är att förövaren hotar med att ta barnen ifrån henne vilket gör att många stannar in i det längsta. Lämnar man relationen så får man räkna med långdragna och smutsiga vårdnadstvister. Det är en regel, utan för oss kända undantag, att barnen används som verktyg för att kunna fortsätta skada kvinnan. Misshandlaren bryr sig egentligen inte om barnen. Domare och nämndemän måste bli medvetna om att detta.

Barnens vilja

Enligt lagtexten i Föräldrabalken 6 kap 15§ så har barnen ”rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med” men i praktiken är det inte en rättighet utan en skyldighet, oavsett vad barnet vill eller mår bra av. Vidare står det i 2§ i samma kapitel att man ska ta hänsyn till barnets vilja, vilket man i ovan nämnda fall har struntat i. Barn skadas för livet av att utsättas för våld och de lär sig ett osunt beteende som de tar med sig till andra relationer. Vi måste stoppa våldsspiralen!

Allt ansvar på mammorna 

Mammorna har fått en orimlig börda som ska tvinga sina barn att umgås med någon som de kanske själva är rädda för. De torkar barnens tårar, hanterar deras ångest och tar deras raseriutbrott som uppstår till följd av den ”rätt till umgänge” som barnen själva inte vill ha. Ansvaret för att barnen ska känna sig trygga hos och vilja träffa sin pappa ska ligga på pappan och ingen annan. Har han förbrukat deras förtroende så får han skylla sig själv om de inte vill träffa honom. 

Kom igen Sverige, 2019 kan vi ge plats för barnen, visa dem att de är viktiga och att de har en röst, inte att kvinnor och barn är underordnade männen.