Upphäv dom T12883-17 och låt barnen stanna/återförenas med sin mamma!
Hjälp oss samla in så många underskrifter som möjligt för att visa att vi inte accepterar den huvudlösa dom som förkunnades av stockholms tingsrätt den 3 maj med diarienummer: T12883-17. Domen gav den våldsamma pappan ensam vårdnad om barnen och mamman som varit barnens vårdnadshavare och boendeförälder i 6 år, förlorar både vårdnaden och umgängesrätten.
Lyssna på ljudfilen där mamman berättar deras historia: https://we.tl/t-wErY8Jo5Gm
Bakgrund:
I juli 2013 flydde Mamman med barnen från den våldsamma fadern. Flickan var 11 månader och pojken 6 år och de placerades i skyddat boende. Pga hot från pappan flyttades de senare med poliseskort till ny hemlig ord och nytt skyddat boende. Sedan följer flera år av tvister i domstol.
Den nu 7 åriga flickan har inget minne från den tiden de levde ihop med pappan men den nu 12 årige pojken har tydliga minnen och lider av PTSD (Post Traumatiskt Stress Syndrom) på grund av vad pappan har utsatt både mamman, barnen, mormodern och husdjur för. Förutom våldet mot samtliga familjemedlemmar så har han berättat om sexuella övergrepp mot honom.
Vårdnadstvisten:
Vid första domen får mamman ensam vårdnad och barnen inget umgänge med pappan. Pappan överklagar till hovrätten som ger honom rätt till umgänge 4 timmar i veckan, med motiveringen att på den korta tiden skulle han inte hinna utsätta dem för psykiskt och fysisk skada. Pojken vägrar, man försökte 9 gånger, men kontaktpersonen från familjerätten beslutar att man inte ska fortsätta tvinga honom mer eftersom han far så illa av det och det inte heller är bra för den framtida relationen.
Socialtjänsten gör BBIC utredning och kommer fram till att barnet inte ska tvingas till umgänge med pappan. Skolan intygar att pojkens mående tydligt påverkas negativt av umgängena/försöken till umgänge. Pappan begär trots detta verkställighet och tingsrätten dömer till verkställighet förenat med vite. De prioriterar barnens rätt till båda sina föräldrar och tog ingen hänsyn till omständigheterna. Mamman överklagar till Svea Hovrätt med intyg från bland annat psykiater, familjerätten, socialtjänsten, kriscentrum och skolläkaren. Hon ber att pojken ska slippa umgänge åtminstone till han fått avsluta den traumabehandling han nyss påbörjat.
Men hovrätten anser att barn har behov av båda sina föräldrar. Man genomför 3-4 umgängen sedan vägrar pojken. Han säger att han får upp nya minnen av vad pappan gjort och vägrar att träffa honom igen. Man gör 2 försök till men pojken uttalade suicidhot, slog sig själv och höll fast sig i bilsätet. I januari 2018 godkänner tingsrätten att pojken ska slippa umgänge. När försöken till umgänge upphör börjar pojken att må mycket bättre. Han gör stora framsteg i skolan; hans tidigare inlärningssvårigheter blir mindre uttalade, hans närminne som varit dåligt förbättras och det sociala samspelet som han tidigare haft problem med blir bättre.
Nu startar pappan en ny tvist och begär ensam vårdnad om barnen och inget umgänge med mamman. Ny utredning resulterar att det i interimistiskt beslut i Januari 2019 bestäms att mamman ska ha ensam vårdnad och att pojken inte ska umgås mer med papppan utan istället få behandling för sina trauman. Men dottern umgänge ska utökas med övernattningar dock de ske på flickans villkor. Flickan protesterar och vill inte, hon har varit ledsen och 2 försök har avbrutits. Kontaktpersonen sa själv att det finns gränser, man kan inte tvinga barn på det sättet, det är ett övergrepp.
Vid huvudförhandlingarna i tingsrätten berättar pappan en osann version av situationen och olika händelser samt använde sig av inte mindre än 8 vittnen som aldrig hade träffat barnen.
Dom T12883-17 och dess konsekvenser:
Den 3 maj kl 11 kom den chockartande domen att pappan har fått ensam vårdnad om barnen och att mamman inte får ett fastställt umgänge. Pappan har inte en bostad som får plats med 2 barn så hans plan, som han även berättade i tingsrätten, är att pojken ska bo på HVB hem och avprogrammeras av mamman negativa påverkan och sedan succesivt slussas in i pappans liv. Flickan ska bo hos pappan och ska inte få träffa mamman, enligt pappans önskemål, på obestämd tid. Enligt pappan så är det mamman som påverkar barnen negativt. Han har inget eget ansvar i att barnen inte vill träffa honom.
Den 7 åriga flickans överlämning:
Barnen har bott med mamman på heltid i 6 år, flickan sedan hon var 11 månader och hon är nu 7. Hon har bara haft kortare dagsumgängen men aldrig sovit hos pappan. Hon har bara vistats i hans lägenhet vid två tillfällen under några timmar. Flickan har ett stort behov av trygghet och tycker inte om att sova över hos någon överhuvudtaget. Men enligt domen ska hon lämnas över kl 16.30 samma dag. Och på obestämd tid inte träffa sin mamma.
Flickan gråter, håller sig fast i mamman och sparkar på kontaktpersonen. Kontakpersonen konstaterar att det inte är genomförbart. Men eftersom domen säger att mamman ska betala 100.000kr i vite vid varje uteblivet överlämnande så ringer hon sociala jouren för råd. Sociala jouren svarar att de kan hjälpa till med överlämningen. Men pappan meddelar att han inte godkänner att några myndighetspersoner närvarar vid överlämnandet. Han hotar med att begära polishämtning om flickan inte överlämnas. 2 privatpersoner är behjälpliga men flickan gråter, skriker och protesterar.
Den 12 åriga pojkens överlämning:
När mamman berättar om domen för pojken bryter han ihop och säger att han ska ta livet av sig, försöker ta sig ut på balkongen, slår sig själv och mår väldigt dåligt. På natten, i samråd med pojkens barnpsykiater, fattas beslutet att åka in till BUP akuten. Pojken berättar för personalen att han kommer ta livet av sig om han måste flytta till sin pappa. De ger honom lugnande och han sover resten av natten.
Nästa dag ska pojken vidare till det jourhem som pappan har bestämt att hans ska bo på för att avgiftas från mamman innan han slussas in i pappans liv. Socialtjänsten ber mamman motivera pojken till flytten men mamman svarar att hon inte kommer hjälpa dem att misshandla hennes son. Man talar om för mamman att hon måste lämna byggnaden så hon berättar för pojken att hon måste lämna honom nu, att hon inte kan lova honom när de ska träffas igen eftersom det inte längre är upp till henne. Vårdarna kommer in och ber pojken följa med men han vägrar, när han upprepade gånger vägrat följa med så ber man mamman igen att hon måste lämna byggnaden. Pojken gråter, håller fast i mamman och ber henne att inte lämna honom. Överläkaren ringer då polisen som kommer för att avhysa mamman. Pojken håller sig fast i mamman medan vårdarna sliter i honom från ett håll och polisen drar i mamman från det andra hållet.
När polisen satt på mamman handfängsel och kört iväg med henne så tvingar man upp pojkens mun och häller i honom lugnande i så hög dos att han får svårt att gå och prata. Pojken förs senare till jourhemmet där han får mer mediciner. Men när drogerna börjar gå ur kroppen så rymmer han mitt i natten. Han jagas då av både sociala jouren och polisen som försöker omringa honom. Han sliter sig loss och tar sig hem till mammans bostad, han har då både kissat och bajsat på sig och är jätteledsen. Han har blivit behandlat som en kriminell för att han inte vill skiljas från sin mamma och flytta till sin förövare.
Socialtjänsten ber återigen mamman att motivera pojken att flytta. De har hotat med att göra en polishämtning av pojken men sedan har det varit tyst. Mamman och pojken lever under hemsk stress och vet inte när nästa steg kommer och de har inte haft någon kontakt med den 7 åriga flickan sedan hon överlämnades till pappan. En 7 årig flicka som hela sitt liv levt tillsammans med sin mamma och högljutt protesterat mot mer än korta dagsumgängen med pappan.
Enligt paragraf 2a i föräldrabalkens 6 kapitel ska man vid bedömning av vad som är bäst för barnet särskilt ta hänsyn till RISKEN för att barnet utsätts för övergrepp eller på annat sätt far illa. Man ska även ta hänsyn till barnets vilja. Domaren kan alltså med lagstöd döma till barnens fördel men väljer att gå förövarens vilja till mötes.
Vi kräver att Stockholm tingsrätts dom T12883-17 som nu är överklagad till Svea Hovrätt med diarienummer: T4980-19 upphävs med omedelbar verkan, att sonen får stanna /och att dottern återförenas med sin mamma genast!
Namninsamling: https://www.skrivunder.com/signatures/upphav_domen_genast/
Stöd vårt arbete genom att skänka en gåva till Insamlingsstiftelsen Respira
swish: 123 305 50 50
bankgiro: 5327-3330