Vi har tidigare efterlyst att domstolar, familjerätt och socialtjänst behöver utbildas om ”våld i nära relationer” eller i realiteten mäns våld mot kvinnor och barn. När vi läser regeringens pressmeddelande där de förnöjt talar om att de avsätter 53 miljoner för att minska våldet och förtrycket ser vi att även de behöver utbildas. I en snabb anblick tänker nog de flesta att det är en fantastiskt positiv nyhet. Men det blir genast tydligt att de har stora kunskapsluckor om ”våld i nära relationer” när de använder formuleringar som ”varje barn som ser pappa slå mamma är ett för mycket”. Innebär det att det är ok att se pappa kränka, trycka ner, håna, skrika åt, ignorera, knuffa, kasta saker på mamma? Ett korrekt ordval som hade visat att de förstod vad de pratande om hade varit ”misshandla” eller ”bruka våld mot” men att slå är bara en del av problematiken.
Man nämner inte alls eftervåldet. Det våld som kan pågå i decennier EFTER att man lämnat den våldsamma relationen. Där förövaren använder bland annat vårt rättsystemet för att fortsätta utöva makt genom långdragna vårdnadstvister. Eller sätter sitt offer i svåra ekonomiska situationer. För det våldet vet de inte ens om att det existerar. Där gråtande barn tvingas till sin förövare år ut och år in för att ”alla barn har rätt till båda sina föräldrar”, barn som sedan bland annat hamnar på BUP med beteendestörningar och självskadebeteenden. Att så många unga mår dåligt idag har förmodligen fler förklaringar än modern teknik. Eftervåldet och samhällets okunskap om det spelar med stor sannolikhet minst lika stor roll.
”1 000 000 kronor ska gå till försöksverksamheten med en telefonlinje för våldsutövare.” Det visar återigen på okunskap och brist på research. Män som misshandlar kvinnor tenderar till att ha en grandios självbild, bristande eller helt avsaknad av förmåga till att känna dåligt samvete, empati eller skuld. De ser inte sitt eget ansvar eller egna brister och kommer inte att söka hjälp. Möjligtvis som ett spel för galleriet för att få en andra chans. Men vi vet att en andra chans kan ge ödesdigra konsekvenser för ett offer och är inget som ska uppmuntras. Studier gjorda av kriminalvården, socialstyrelsen och WHO har visat på att behandlingsprogram för våldsutövare inte ger några tillfredsställande resultat så varför skulle en telefonlinje ha det? Satsa dom pengarna på offren som lider av trauman för resten av sina liv på grund av det de utsatts för. Eller varför inte lägga dem på att utbilda regeringen om ”våld i nära relation” för bevisligen råder det kunskapsbrist.
Ska man satsa så mycket pengar så bör man ha en tydlig bild av vad som behöver göras, vi är många som sitter inne på den kunskapen och kommer gärna och berättar mer.
Länk till Regeringens pressmeddelande: Pressmeddelande – 53 miljoner till arbetet mot våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck