Nu kommer barnen tillbaka till förskola och skola efter sommarlovet. Några med härliga upplevelser som de gärna vill berätta om. För andra en lättnad att det äntligen är över. De känner olust att berätta eller så kanske de hittar på en version som påminner mer om hur de önskat att det skulle ha varit.
Flera tidningar skriver om hur BRIS har varit tungt belastade i sommar, deras kuratorer har haft nära 4 200 kontakter med barn som behövt någon att prata med för att hantera svåra situationer och funderingar. De vanligaste ämnena som barn sökte stöd för under sommarlovet var psykisk ohälsa, familj och familjekonflikter samt våld, övergrepp och kränkningar. BRIS menar, precis så som vi upplever det, att ledigheten från skolan är tuff för barn som har problem hemma och de vittnar om hur många känner sig ensamma med allvarlig ångest och oro.
I vår community för våldsutsatta kvinnor har det hanterats och bearbetats många situationer under sommaren som involverat förtvivlade barn drabbade av det vi kallar för eftervåldet. Efterskalvet av våld i nära relationer. Barn som absolut inte vill åka till förövaren men tvingas att följa ett domslut, barn som inte får ha kontakt med sin boendeförälder under de flera veckor långa umgänget de ska spendera hos förövaren, barn som inte överlämnas på bestämd dag utan hålls kvar bara för att förövaren vill utöva makt och visa vem som bestämmer. Barn som blir utspelade mot varandra. Ibland har barnens används som utpressning, “du får dem tillbaka när du har…” och så något krav. Några barn har blivit lovade att de ska resa och göra saker som sedan inte blir av, illusioner som förövaren målat upp för att locka dem dit och sedan inte uppfyllt. Någon förövare har valt bort barnen för att det dök upp något annat.
Alla dessa barn mår naturligtvis dåligt. Att sitta som gisslan hos en förälder mot sin vilja eller bli bortvalt av densamme, båda situationerna gör ont. Ångest och frustration över att inte bli hörd och respekterad, att inte ha något att säga till om, att bli skickad som en vante mellan boenden utan en egen röst. Detta för att socialtjänsten och rättsväsendet är så oerhört rigida i att barn ska vara lika mycket med båda föräldrarna på lovet. Oavsett hur umgänget ser ut resten av året och omständigheter i övrigt.
Sedan finns det möjligtvis värre situationer, som tex “Gotlandsfallet” där barnen blivit placerade på utredningshem och berövade på hela sitt sommarlov. Där den efterlängtade fotbollskuppen som det ena barnet samlat ihop till under hela året blir inställd pga att socialtjänsten beslutat att han ska “vänjas vid” att umgås med sin pappa, hans förövare som är dömd för misshandel av honom och hans bror. Detta till följd av att hovrätten beslutat att han nu ska bo hos sin förövare istället för sin mamma som konsekvens av att mamman inte anses ha gjort tillräckligt för att motivera barnen till att vilja umgås med med sin förövare. Ja, hjärtat går i tusen bitar. På oss som har ett. Uppenbarligen har vi ett iskallt rättssystem som i många fall premierar fäder oavsett deras lämplighet och bestraffar mammor för att skydda sina barn från våld och övergrepp. Vi har tidigare skrivit om det här: Fokus på det viktiga – barnen
Så en vädjan till er som nu tar tar emot barnen i barnomsorg och skola, kanske ni kan låta bli att lägga en eftermiddag på att barnen ska rita teckningar och skriva om sitt sommarlov. Låt våra trasiga barn andas ut och blicka framåt. Om ser du att någon är utåtagerande, hamnar i konflikter, skäll inte – ta det barnet avsides och fråga hur det mår; nu är det läge att i enskilt samtal fråga hur sommaren har varit, hur det är hemma osv. Tänk på att du har anmälningsplikt om du anar att ett barn kan fara illa. Väldigt många av de barn som har det tufft hemma visar upp det i form av beteendestörningar, inte för att de är “dumma” utan för att de mår väldigt dåligt. Men de kan också bli tysta, osäkra, vända sig inåt. De kan klaga på magont, huvudvärk och annan diffus smärta. Några visar ingenting, de har fått lära sig att man ska visa sig glad oavsett hur det känns inuti och inte prata om vad som händer hemma.
Stöd vårt arbete att hjälpa våldsutsatta kvinnor och barn, sprida kunskap och verka för förändring. Swish: 123 305 50 50 / Bankgiro: 5327-3330
Läs våra berättelser ur verkligheten på: Vi bryter tystnaden
Vill du representera Respira på din ort eller på annat sätt delta i vårt arbete? Maila admin@insamlingsstiftelsenrespira.com