När ett TACK inte räcker till

Jag är överväldigad! Rörd och tacksam. Så oerhört tacksam.

Det är så viktigt att påminna sig själv och varandra om att det alltid kommer finnas fler goda människor än det finns onda, för det är så lätt att glömma när man under lång tid levt med att det onda är det normala.

Det är lika viktigt att stanna upp och hitta glädje i det lilla, finna tacksamhet i det man har, för det är så lätt att drunkna i den kamp man är uppe i eller i en längtan efter det man saknar. Jag kan ofta känna sorg över min hopplösa ekonomiska situation, nedstämdhet över att inte kunna handla vad jag vill, frustration över att det oftast är så mycket månad kvar i slutet av pengarna och alla “nej, jag har inte råd” som mina barn fått höra genom åren. Men så ser jag på mina barn, min sambo och det hem vi har byggt upp tillsammans, fyllt av kärlek och fritt från våld, och då vet jag att jag ändå är rik. Rik på det som är viktigt.

Men ändå… 15 000,- kronor extra en månad är ju helt galet. Tusen, tusen, miljoners tack till alla som bidrog i stort och smått till månadens mamma i juli. Så mycket pengar! Hur ska jag hantera dem på bästa sätt? Eftersom min ekonomi varit ansträngd så länge är jag väldigt planerande med mina utgifter. Spontana utgifter händer väldigt sällan. Så nu, när jag fick så mycket extra pengar den här månaden, tänkte jag att vi får faktiskt UNNA oss, men givetvis planerar jag lite framåt också för att minska risken för framtida stress.

Ungefär en tredjedel av pengarna blev rena nöjen: En dag på Gröna Lund och en dag på Furuvik.

Nästa tredjedel har gått till elektronik, denna ständiga källa till ekonomisk panik, som uppstår när de prylar vi gjort oss beroende av plötsligt inte fungerar. Båda sönernas mobiler har havererat den sista månaden, så det är skönt att kunna ersätta dem med nya (fast begagnade) telefoner.
Igår fick jag äntligen en ny (fast begagnad) TV efter att vi har varit utan i över ett år! Anade inte att jag skulle bli så glad för något så vardagligt, men jag ville verkligen inte gå och sova i går kväll. Ikväll har jag haft alla mina tonåringar samlade i vardagsrummet igen, istället för var och en på sitt rum. Win-win på så många sätt och väl värt varenda krona!

Den sista tredjedelen är mer planerande och “nyttig”.
För mina döttrar går en slant till kostnaderna som uppstått i och med att de önskar byta efternamn. Dels för kostnaden för nya ID-kort men framför allt kostnaden till Tingsrätten eftersom deras pappa vägrade skriva under ansökan, så vi har behövt göra ansökan via Tingsrätten istället.
För mina söner går en lika stor slant till kommande säsongs bandyutrustning. Nu slipper jag få panik över att de växer ur eller sliter ut varsin bandyklubba.
För våra katter investerar vi i en kattlucka (vilket kanske mer är en investering för mig som då kommer slippa gå upp på nätterna för att öppna dörren åt dem).
En liten slant motsvarar 3 par månadslinser och allt som återstår sparas undan till julklappar.
Jag har dessutom skickat vidare all er vänlighet genom att bidra med en liten peng till månadens mammor i augusti och september.

Än en gång: ett stort varmt tack till Insamlingsstiftelsen Respira för insamlingen och ert fina arbete och ett varmt, innerligt tack till alla er som har skänkt. Ni har alla hjälpt mig att ha råd att andas lugnt i några månader framöver. Tack snälla!