Okategoriserade

Föräldraskap är ingen rättighet

Just nu är den ofattbara tragedin med den lilla flickan som kallas Lilla hjärtat på mångas läppar. Den lilla flickan som kom till världen med dåliga förutsättningar; föräldrar med missbruksproblematik, kriminalitet och psykisk ohälsa. Flickan omhändertogs och placerades i fosterfamilj men när hon var 2 år bestämde hennes föräldrar att de ville ha henne tillbaka. Ingenting hade förbättrats i deras föräldraförmåga, de visade inte heller någon vilja att samarbeta med socialtjänsten eller bevisa att de var rena från droger. Ändå beslutar domstol att det lilla värnlösa barnet ska ryckas upp från hennes trygghet för att sättas i händerna på två trasiga människor som snart tar livet av henne.

Man kan hoppas att denna oförlåtliga tragedi ska väcka våra politiker och resultera i att det äntligen sker en förändring i hur man ser på det här med biologiska föräldrars rättigheter versus barnens rätt till en trygg och kärleksfull uppväxt. Men detta är ett betydligt större problem än ”bara” fosterhemsplacerade barn.

Det finns en väldigt stor grupp barn som tvingas pendla mellan sina biologiska föräldrars hem, ena veckan hos en trygg kärleksfull förälder och varannan vecka hos en otrygg och känslomässigt otillgänglig förälder. Tusentals barn som mot sin vilja pendlar mellan lycka och olycka, lugn och ångest. Många av dem går sönder, andra stänger av. De utvecklar beteendestörningar, självskadebeteenden och får problem med relationer eftersom de inte orkar hantera sin egen situation.

Grundproblemet är det samma som för Lilla hjärtat, att vårt rättsystem och socialtjänsten har hakat upp sig på biologiska band, att det är så viktigt att ha biologiska föräldrar att man helt bortser från hur barnen mår. I de här fallen finns det sällan några uppenbara missbruksproblem men istället olika former av våld som omskrivs som ”konflikter” i socialtjänstens noteringar.

Vi har lyft det här genom #VIBRYTERTYSTNADEN under lång tid nu, många förfasas över att det ser ut så här men ingenting händer. Tvärtom upplever vi att våldsutsatta kvinnor som står upp för att skydda sina barn möter oförståelse och motstånd.

Så många förtvivlade mammor som tvingar iväg gråtande barn, bänder upp små barnfingrar som krampaktigt håller sig kvar medan mammahjärtat går i tusen bitar, vecka efter vecka år ut och år in. Hon gör det eftersom det väldigt reella hotet att hon annars riskerar att helt förlora barnet till sin förövare är ett ännu sämre alternativ.

En mamma i vår community ser just nu hur hennes dotter kämpar med anorexi och ångest orsakad av flickans pappa, flickan ber om att få flytta hem till sin mamma och lovar att hon då kommer att börja äta. Socialtjänsten menar att pappans relation med dottern är viktigare och tvingar henne att bo växelvis trots att flertalet professionella läkare och psykologer vädjar om att de ska lyssna på flickan. Socialtjänsten hotar med LVU och omskriver våldet till att vara en konflikt. Flickan hotar med att sluta äta helt om hon tas ifrån sin mamma. Varför kan den stackars flickan inte bara få flytta hem till sin mamma och bli frisk istället för att riskera att hennes sjukdom förvärras? Varför i hela fridens namn väger pappans rätt tyngre än flickans välbefinnande?Föräldraskap är ingen rättighet. Har man förbrukat privilegiet att vara någons förälder så får man stå sitt kast. Ingen ska få en andra chans på bekostnad av barnens välmående och hälsa. Är inte detta en självklarhet?

Våldsutsatta kvinnor får ofta höra att eftersom de själva har valt en dålig pappa till sina barn så får hon helt enkelt lära sig att leva med konsekvenserna av det. Att hennes uppgift blir att stärka sina barn och lära dem att hantera situationen. Är det inte rimligare att den som utsatt familjen för våld får lära sig leva med konsekvenserna av sitt handlande?

Vi tror tyvärr inte att Lilla hjärtat blir det sista barnet som förlorar livet på grund av okunniga och dumdristiga vuxnas beslut. Men vi fortsätter att bryta tystnaden för alla våldsutsatta kvinnor och barn,  att ifrågasätta denna fixering vid att biologiska band ska vara viktigare än barnens rätt till en trygg och kärleksfull uppväxt, tills en förändring har skett!

 

STÖD VÅRT ARBETE:

Bli månadsgivare: formulär att fylla i här

Swisha en gåva: 123 305 50 50

Lägg vår fjäril i din profilbild på Facebook

Vi arbetar helt ideellt och alla medel går oavkortat till stöd för våldsutsatta kvinnor och deras barn att lämna, läka och bygga upp sina liv igen samt påverkansarbete med #VIBRYTERTYSTNADEN

 

Kommentera