Vi började bryta tystnaden om våld i nära relationer och eftervåld i september 2018. Lika länge har vi eftersökt journalisters intresse att lyfta problematiken med att barn används som vapen för att straffa och skada den våldsutsatta efter att hon lämnat relationen. Likaså hur kvinnor coachas av juridiska ombud att inte nämna våld och övergrepp eftersom det riskerar att försämra läget för barnen genom att hon förlorar vårdnaden om hon är ”negativt inställd” till pappan.
Döm om vår förvåning när SVT sänder dokumentären ”Att rädda ett barn” som berör ämnet fast i det omvända. Den utpekade förövaren anses oskyldigt anklagad och mamman agerar raka motsatsen mot vad advokater råder. Av alla berättelser som de hade kunnat belysa väljer de en extrem situation helt omvänd mot hur vi erfar att det vanligen ser ut.
Dokumentären skildrar en pappa som av mamman till deras gemensamma son anklagas för sexuella övergrepp och fysiskt våld på pojken. Mamman har drivit sin linje hårt och till följd av det förlorat vårdnaden om pojken. När dokumentären börjar har mamman gått under jorden med pojken och vi får följa pappans kamp för att pojken ska hittas och senare deras återförening. Vi får också följa de udda figurerna runt mamman, som visar sig själpa snarare än att hjälpa. Och slutsatsen många tittare troligtvis drar är att det enda offret här är pojken, omgiven av omdömeslösa vuxna.
En gnagande fråga under seriens gång är vad journalisten Bo-Göran Bodin har för agenda, för det är uppenbart vems sida han står på. Varför vill han så gärna framhålla att pappan är oskyldig? 97 procent av alla sexualbrott utförs av män och likaså är de ansvariga för 85 procent av alla våldtäktsbrott mot pojkar (BRÅ). Det finns även siffror som visar att 1 av 5 barn utsätts så det är därmed statistiskt sett inte särskilt långsökt att en anklagad pappa skulle vara skyldig. Men Bo-Göran visar ingen tvekan eller kritik mot pappan under hela serien mer än ett litet ifrågasättande när Pappa Nello inför den 8-åriga sonens hemkomst installerar kameraövervakning i alla rum inklusive pojkens sovrum: ”det är lite knasigt Nello” säger han då. Ja det är knasigt, som det mesta dom vuxna tar sig för i den här dokumentären.
Dokumentären spär på myten om att kvinnor ljuger om våld och övergrepp. Bo-Göran och de medverkande har nu bidragit till att skapa en ännu brantare uppförsbacke för alla våldsutsatta kvinnor och barn. Och de spelar förövarna rakt i händerna. Vi befarar att alla de organisationer som likt oss jobbar för att skydda barnen nu kommer dras över samma kam som de som syns i dokumentären. Även vi som utan att ta betalt arbetar för att skapa en bättre situation för barnen.
Efter denna vinklade dokumentär vore det enda rätta att SVT som oberoende statlig TV kanal känner sitt ansvar att göra en lika ingående dokumentär om det betydligt vanligare scenariot; att den anklagade pappan ÄR förövare och myndigheter och domstol inte tar situationen på allvar. DET är ett problem att lyfta. Om det är barnen man vill värna om och inte förövarna.
Pia Eklund och Ann-Catrin Andersson
”Det finns även siffror som visar att 1 av 5 barn utsätts så det är därmed statistiskt sett inte särskilt långsökt att en anklagad pappa skulle vara skyldig.”
Rent påhitt tills ni anger källa.