Familjerättssekreteraren Jenny Hagberg skrev ett debattinlägg i Göteborgs-Posten den 2 oktober med rubriken ”Pappor rättslösa när barn får skyddat boende” där hon insinuerar att kvinnor ljuger om våld och utmålar förövarna som offer för omständigheterna när kvinnor och barn flyr till skyddat boende, på grund av männens våld.
Vi skrev en replik men någon annan hann före. Vi vill ändå publicera vår replik eftersom Jennys inlägg är så oerhört upprörande och provocerande för alla som kämpar för kvinnors och barns rätt att leva i frihet från våld och förtryck. Hennes ignorans är både skrämmande och oerhört respektlös mot de många tusen kvinnor och barn som tvingas fly en våldsam man varje år. Det är familjerättssekreterare som tänker så här som bidrar till att eftervåldet kan pågå i decennier.
Jennys resonemang visar att hon förmodligen haft turen att inte uppleva våldet på nära håll men jag har tagit del av många hundra våldsutsatta kvinnor, framförallt mammors, berättelser. Det är ett återkommande scenario att förövaren tar på sig offerkoftan och lindar familjerättssekreteraren runt sitt lillfinger. Fäder som sällan engagerat sig i barnen före separationen men nu kommer deras avkomlingar väl till hands för att fortsätta kontrollen av kvinnan som funnit modet att lämna dem. När en pappa påstår sig vilja ha en relation med sina barn är det som att handläggaren bara hör det, allt annat tystnar. Så här ser det även ut i domstolar i många fall. Det är som att pappor duger utan minsta ansträngning och vad de utsatt sin familj för ska förlåtas och sopas under mattan.
Oavsett om barnen har utsatts direkt eller indirekt genom att bevittna våldet så är de traumatiserade och behöver ges rätten att läka i lugn och ro. Vad som verkligen är ett problem att lyfta är att barnen blir rättslösa med ett sådant tänkande som Jenny för. Vem skyddar barnen? Uppenbarligen inte socialtjänsten om de resonerar så här.
Det mest bekymmersamma i hennes utläggning är nog ändå att hon antyder att kvinnor ljuger om våld för att få skydd. Varför skulle man vilja uppoffra sitt liv och frihet; inte kunna gå till jobbet, träffa nära och kära och undanhålla barnen från skola, hobbies och kompisar? Att dessutom trycka på att det borde krävas bevis på att det förekommit fysiskt våld för att beviljas skydd, så om han har hotat att döda henne, eller barnen, eller på annat sätt uppträtt hotfullt så ska hon inte få hjälp? Det mördas en kvinna var tredje vecka i sverige av en man hon har eller har haft en nära relation med, den farligaste tiden är just när hon lämnat honom. Hur ska vi kunna minska de fruktansvärda talen om det, som Jenny vill, ska bli svårare för kvinnor att få skydd?!
På en punkt är vi däremot överens; att det behövs större kunskap och bättre utredningar i fråga om vårdnad och umgänge. En pappa som har misshandlat sin familj har dock förverkat sina rättigheter och det ansvaret och skulden får han själv bära.
Som avslutade ord rekommenderar jag Jenny Hagberg och alla hennes kollegor att läsa boken Vi bryter tystnaden, för ökad förståelse för kvinnorna och barnen i dessa situationer.
Pia Eklund
Insamlingsstiftelsen Respira #vibrytertystnaden