Igår fick en SVD artikel om Spaniens specialdomstolar från förra året ny spridning på sociala medier och skapade uppmärksamhet. Vi har länge lyft Spanien som föredöme för deras specialdomstolar och förhållningssätt till mäns våld mot kvinnor där den våldsutsattas säkerhet prioriteras framför förövarens frihet. Även vårdnadstvister hanteras på ett mer föredömligt sätt med specialiserade domare och specialutbildade psykologer.
För att belysa hur det fungerar i praktiken delar vi idag “Annas” vittnesmål om hur det gick till när hon anmälde sin sambo efter flera år av våld.
“Anna” flyttade till soliga Spanien med sin familj, sambo och barn, med drömmen om ökad livskvalitet. Men istället för den idyll som hon hade föreställt sig så blev hennes sambo alltmer aggressiv och fysiskt våldsam.
“Anna” antog att stödet och skyddet för våldsutsatta kvinnor var lika bristfälligt som hon uppfattade att det var i hemlandet Sverige och valde därför att inte söka hjälp. Hon kalkylerade att det skulle innebära större fara för henne att kontakta polisen eftersom det skulle uppröra hennes sambo, därmed skulle våldet med största sannolikhet eskalera och i värsta fall sluta med dödlig utgång: “Jag såg framför mig hur min kropp skulle hittas nedgrävd bland olivträden”, berättar hon.
Istället valde “Anna” att härda ut i 2 år, tills en dag när det inte gick att hålla ut längre eftersom våldet blev allt grövre och ofta bevittnades av barnen.
Polisen
“Anna” blev positivt överraskad när hon tillslut tog sig till polisstationen för att göra en anmälan och där möttes av förståelse och genuin omtanke, där hennes säkerhet prioriterades framför hennes förövares frihet. “Mats” greps medan “Anna” var kvar på stationen och hon satt fortfarande i förhör när en polis kom in och sa: “Vi har honom här i arresten nu så du kan känna dig trygg när du går härifrån och behöver inte se dig över axeln. Du kommer kunna sova lugnt i ditt hem inatt för han får sova i cellen.”
“Annas” spanska var fortfarande lite begränsad vid den här tidpunkten och hon uppfattade att hon skulle komma tillbaka nästkommande dag för att få besöksförbudet beviljat men när hon klev in på polisstationen nästa morgon sa polisen hon mötte förvånat: “Men vad gör du här? Du ska vara i domstolen, det är rättegång nu klockan 9.30. Vi har redan kört dit honom”
Domstolen
“Rättegång redan?” “Anna” blev väldigt förvånad över det snabba förloppet, mindre än ett dygn efter att hon gjort anmälan var det redan rättegång. Hon kastade sig i bilen och körde till domstolen där hon möttes av sin advokat och visades till ett enskilt rum. Hon fick frågan om hon ville närvara i rättssalen samtidigt som “Mats” eller om hon föredrog att närvara ensam framför domaren med respektive advokater. Återigen uppskattade hon omsorgen, att hennes välbefinnande var viktigt och hon valde lättad att inte behöva möta sin förövare.
När rättegången var över lät man “Anna” lämna med ett försprång innan de senare släppte “Mats”. “Anna” minns med tacksamhet hur allting kändes så genomtänkt och välorganiserat.
Komplett domslut
Eftersom ord stod mot ord och Anna inte hade dokumenterade bevis blev “Mats” inte fälld för våldet men “Anna” beviljades omedelbart besöksförbud så att “Mats” inte fick komma närmare än 300 meter.
De tilldömdes gemensam vårdnad om barnen men boendet tilldelades “Anna” medan “Mats” fick ett begränsat umgänge utan övernattningar. “Anna” fick välja hur hon ville sköta kommunikationen via telefon, text eller via tredje part. Hon valde tredje part.
På ett dygn var “Anna” separerad och skyddad samt hade fått en vårdnadsdom om umgänge och underhåll.
Efter domen
Så snart domen var fastställd besökte polisen “Annas” bostad för att försäkra sig om att de skulle hitta adressen snabbt vid ett larm och de håller fortfarande flera år senare kontinuerlig kontakt med “Anna” för att stämma av att hon är trygg och att hennes förövare håller sig borta.
Det har gått några år och “Anna” har hunnit flytta två gånger och även bytt kommun vid ett tillfälle. Vid kommunbytet kontaktades hon av polisen i den nya kommunen som informerade henne om att hon nu tillhör deras distrikt och var dom finns om hon behöver dem. Vid båda flyttarna har polisen bett om att få möta henne vid bostaden för att försäkra sig om att de har rätt adress rödmarkerad för att kunna agera snabbt vid ett larm.
“Anna” vill framförallt lyfta polisernas agerande eftersom de visat ett stort engagemang och omtanke om henne och fortsätter att göra så flera år efter domen trots att “Mats” nu officiellt flyttat tillbaka till Sverige. “Anna” tror inte att han kommer tillbaka eftersom han valt att inte betala det tilldömda underhållet, ett brott som i Spanien kan leda till fängelse.
Det finns andra saker i byråkratin som “Anna” är mindre nöjd med men att hennes säkerhet och trygghet är prioriterad värdesätter hon högt!
Du får gärna dela vår text med “Annas” berättelse för att inspirera politiker och beslutsfattare till hur kvinnors trygghet och säkerhet kan hanteras bättre. Spanien har genom sitt förhållningssätt minskat det dödliga våldet mot kvinnor medan dödstalen i Sverige rusar upp i rekordsiffror 2022.
Besök gärna kvinnoinstitutets hemsida – en del av spanska jämställdhetsmyndigheten, för mer information.