Tack Respira - förmånstagare berättar

När ett TACK inte räcker till

Jag är överväldigad! Rörd och tacksam. Så oerhört tacksam. Det är så viktigt att påminna sig själv och varandra om att det alltid kommer finnas fler goda människor än det finns onda, för det är så lätt att glömma när man under lång tid levt med att det onda är det normala. Det är lika viktigt att stanna upp och hitta glädje i det lilla, finna tacksamhet i det man har, för det är så lätt att drunkna i den kamp man är uppe i eller i en längtan efter det man saknar. Jag kan ofta känna sorg över min hopplösa ekonomiska situation, nedstämdhet över att inte kunna handla vad jag vill, frustration över att det oftast är så mycket månad kvar i slutet av pengarna och alla “nej, jag har inte råd” som mina barn fått höra genom åren. Men så ser jag på mina barn, min sambo och det hem vi har byggt upp tillsammans, fyllt av kärlek och fritt från våld, och då vet jag att jag ändå är rik. Rik på det som är viktigt. Men ändå… 15 000,- kronor extra en månad är ju helt galet. Tusen, tusen, miljoners tack till alla som bidrog i stort och smått till månadens mamma i juli. Så mycket pengar!